Du märker det först på små saker. Barnet som tidigare var pigt och gladlynt blir tyst och tillbakadraget. Det soor dåligt, vaknar flera gånger per natt. Det klagar på ont i magen, särskilt inför dagar då det ska träffa den andra föräldern. Det blir utåtagerande mot kompisar, eller drar sig undan från lekar det tidigare älskade. Det här är varningssignaler. Tecken på att barnet far illa av konflikten mellan er föräldrar. I en vårdnadstvist är det alltid barnet som är den verkliga förloraren. Oavsett vem som ”vinner” i domstol, så förlorar barnet sin trygghet, sin känsla av att ha två föräldrar som samarbetar, sin rätt att vara barn. Därför är det så viktigt att du som förälder ser signalerna i tid. Och att du agerar. Inte mot den andra föräldern, utan för ditt barn. En familjejurist kan hjälpa dig att hitta vägar att minska konflikten och skydda barnet – utan att du behöver ge upp dina rättigheter.
En av de vanligaste konsekvenserna av en vårdnadstvist är att barnet utvecklar lojalitetskonflikter. Barnet älskar båda sina föräldrar. När föräldrarna bråkar och säger illa om varandra tvingas barnet att välja sida. Det är en omöjlig situation. För att överleva mentalt börjar barnet ta avstånd från den ena föräldern. Inte för att det egentligen vill, utan för att det är det enda sättet att hantera den outhärdliga spänningen. Detta kallas ibland för ”föräldrafrämling” – PAS. Det är en allvarlig form av psykisk barnmisshandel. Oavsett vilken förälder som ”orsakat” det, är det barnet som lider. I en familjerättslig process kan en jurist hjälpa till att bryta detta mönster. Kanske genom att yrka på umgänge under övervakning. Kanske genom att begära att barnet får träffa en psykolog. Kanske genom att föreslå medling. Målet är alltid detsamma: att barnet ska få tillbaka sin rätt att älska båda sina föräldrar, utan att känna skuld eller skam.
En annan vanlig konsekvens är att barnet självt börjar bete sig destruktivt. Det skolkar från skolan. Det rymmer hemifrån. Det skär sig. Det använder droger. Det är ett skri på hjälp. Ett rop på att någon vuxen ska se att det inte mår bra. Många föräldrar misstar detta för tonårstrots eller dåligt umgänge. Men i de flesta fall handlar det om en reaktion på konflikten mellan föräldrarna. Barnet kan inte förändra situationen. Det enda det kan göra är att förändra sitt eget beteende – och oftast blir det sämre. En ensam vårdnad kan ibland vara en del av lösningen. Om den ena föräldern inte klarar av att samarbeta, om den inte kan sätta barnets behov främst, då kan det vara bättre att en förälder tar hela ansvaret. Barnet får en trygg bas. En plats där det inte behöver vara rädd för konflikter. En plats där det kan andas ut. Men ensam vårdnad är inget man ska ta lätt på. Det är ett stort ansvar. Och det löser inte alla problem. Barnet kommer fortfarande att sakna den andra föräldern. Därför måste alla andra vägar prövas först.
Vad kan du själv göra för att minska barnets lidande? För det första: sluta prata illa om den andra föräldern inför barnet. Även om du tycker att den andra är världens sämsta människa – håll det för dig själv. Barnet behöver inte höra det. För det andra: uppmuntra barnets relation till den andra föräldern. ”I helgen ska du till pappa/mamma. Vad kul! Vad ska ni hitta på?” För det tredje: skapa förutsägbarhet. Barn mår bra av rutiner. Bestäm fasta tider för hämtning och lämning. Håll dem. Ändra inte i sista minuten. För det fjärde: sök hjälp. Familjerådgivning, barnpsykolog, kurator – det finns mycket stöd att få. …